Jolle Cobra’s Weblog

Det uppstod en språklig diskussion på nyårsafton för två år sedan (om jag minns rätt). Diskussionen handlade om ordet cider och framförallt hur det böjs i plural bestämd artikel.

Men första saken först, lite bakgrund.
Vi var ett sällskap som träffades hemma hos ett par, för lite uppvärmning, innan vi gick till ett uteställe där vi hade bokat bord. Till uppvärmningen hade jag tagit med mig några öl och några cider (de sista överblivna burkarna från en fest samma sällskap haft tidigare under året).
Diskussionen började då jag höll upp kassen (med öl och cider) och sa:
”Jag tog med mig de sista cidr..arna, -ersana, -ers, eller ja, från festen i somras”.

Någon timme senare, på utestället, kom vi igång med diskussionen igen. Vi var lite oense om huruvida den ”rätta” pluralformen i bestämd artikel för cider skulle vara.
Vi kom väl inte fram till någon gemensam lösning, men det var en väldigt trevlig kväll.

Väl hemma, och väl två år senare bestämde jag mig för att rota lite mer i frågan.
Slår man upp cider i SAOL får man reda på det vi redan visste, att singularformen är cider och singular bestämd artikel är cidern.
Tar man en titt i Svenska skrivregler (utgiven av f.d.Svenska språknämnden, numera Språkrådet) står följande; ”Främmande substantiv på -er med utrumgenus, n-ord, böjs i regel som det svenska ordet åker – åkrar, alltså servrar, containrar, gangstrar, jumprar, revolvrar.”
Åker i plural bestämd artikel blir åkrarna, och ska vi följa detta böjningssätt på cider blir det cidrarna.

Visst, man kan också foga samman ordet med ett annat ord som i sin tur är enklare att böja. I det här fallet är burk ett naturligt alternativ. Ciderburk – ciderburkar – ciderburkarna. Alternativt burkarna (med) cider.
Men själva idén var hitta motsvarande form som man använder för öl, där man inte nämner något om vilket material som är runt själva vätskan. Man säger, ”jag tog med mig de sista ölen”, inte ölflaskorna.

Ett annat sätt att böja främmande (främst engelska lån) ord på -er är att klistra på -s. Exempelvis gangsters istället för gangstrar eller containers istället för containrar.
I fallet cider skulle det bli ciders i plural. Men problemet med bestämd artikel återstår. Därför känner jag spontant för att kasta denna form i korgen.

Ett tredje alternativ är att slopa dubbel bestämdhet och inte göra någon böjning alls. En cider, flera cider, de sista cider. Alltså, låta artikeln ensam bestämma.

Slutet gott, allting gott. Cidrarna känns inte helt hundra, men det är gott. De sista cider låter inte helt bra det heller, men onekligen mer spännande.

”Är det något så är det bara att hojta”
Ibland smyger sig det härliga uttrycket hojta in i en dialog. Gärna med ett göteborskt (eller bohuslänskt) ö, höjta.
Ordet betyder att skrika, eller att skrika högt.

Men var kommer det ifrån?

Spontant tänkte jag att det kommer av ordet hojt, genom att ta bort verbändelsen -a. Och vad är en hojt i så fall. I Tv-serien Pistvakt har jag för mig att man använder hojt som ett uttryck för sup.

En annan idé fick jag häromdagen när jag och två kursare pratade om ursprunget hos ordet hojta. En av kursarna trodde att det nog kommer av ordet höj, eftersom att hojta går ut på att höja rösten, och egentligen skulle vara höjta (precis som det blir på göterborgska). Det tyckte jag lät rimligt, mer rimligt än ursprungsordet hojt.

Det visade sig, efter lite efterforskning, att båda fallen är felaktiga. Istället finns det två andra linjer att gå på:

1. Ordet hoj, som är samma som engelskans hoy, är på gammal sjömansspråk för ett enmastat fartyg eller en passagerarpråm. Det gamla uttrycket ”skepp o’hoj”, som anänds/användes på sjön kanske är det som är ursprunget till hojta, där det handlar om att uppmärksamma omgivningen.

2. Den andra linjen är att hojta kommer av ordet hoa, som helt enkelt är ett sätt att ropa på, ett slags lockrop. Det har sedan fått en dialektal dräkt och uttalas hojta (eller egentligen höjtra enligt Svenska Dialektordbok) istället för hoa.

Vilken av de två linjerna som är korrekt (om det nu är någon av dem) vet jag inte.
Vad tycker du låter mest rimligt?
Vet du det korrekta ursprunget?
Droppa en kommentar och upplys oss!

Satt och kollade på sportnytt på svt igår. Där var ett repotage om Helena Lundbäck och hennes häst Madick.
Madick!!
Visst, det finns mycket skumma namn inom ridsporten, men hur kommer det sig att man döper en häst till Madick?

Hur blir det vid internationella tävlingar?
”Here comes Helena Lundbäck, and she rides on Madick”
”My dick?”
”No, Madick”

Antingen är namngivaren rent ut sagt korkad, eller ett komiskt geni. Jag önsketänker det senare.

Här är en länk till en sida med bilder. Inget för mindreåriga

I ComHems utbud har man nu ersatt Eurosport med Tv4’s nya sportkanal. Det känns som en uppgradering. Eurosport med sina ständigt tråkiga repriser av fotbollsmatcher från U-21 VM, boxningsmatcher från någon mindre het viktklass och reklamavbrott. I början av 90-talet visades både NBA-matcher och NFL-matcher på kanalen, och jag kommer ihåg hur man satt bänkad för att kolla på Chicago Bulls profiler Scottie Pippen och Michael Jordan. Allt det där är bortblåst nu.

Den nystartade sportkanalen på TV4 satsar på toppfotboll från Italien, allsvensk hockey, intressanta sportdokumentärer och matcher från NBA. Det ser jag fram emot under hösten.

Är detta byte helt och hållet positivt?
Nej, det är det inte. När Snooker-VM drar igång framåt vårkanten, då kommer jag sakna Eurosport. Framförallt den fantastiskt bildrike och målande Snookerkommentatorn Kim Hartman. Snooker är underhållning, Kim har gjort den än mer underhållande.
Som plåster på såren finns ju Internet. Här kan jag följa både resultaten och läsa citat av Kim ”Legenden” Hartman.